Gabriel Rein: Kejsaredömet Rysslands statistik i sammandrag, Helsingfors, J.C. Frenckell & Son, 1838:

Befolkning.

Rysslands folkmängd uppges till omkring 55 millioner, hvadan, med jemn fördelning af invånarene öfver hela riket, 151 personer skulle bo på en qvadrat-mil. (Tillägg i rättelser: Enligt Finansministeriets sednaste berättelse uppgick hela den Ryska spiran underlydande befolkningen till omkring 61 millioner; hvarföre, då Polens och Finlands till 5,560000 uppskattade invånare undantagas, det egentliga Kejsaredömets folkmängd i det närmaste utgör den i texten upgifna summan.) Man finner dock denna fördelning vara högst olika, så att, då t. e. G. Moskva räknar 2823 och G. Kaluga 2999 personer på en q. m., Archangel blott har 16, Sibirien 3 5/6, det Amerikanska Ryssland 2 6/7 och de Asiatiska öarne 1 9/11 på samma area. Riket bebos af omkring etthundra särskilta folkslag, hvilka dock kunna förenas i tolf hufvudstammar.

I. Den Slaviska eller Slaviänska folkstammen, vida vägnar den talrikaste delen af befolkningen; närmare 44 millioner. Delas i a) Stor-Ryssar, b) Malorossianer (Lill-Ryssar, inbyggare af Lilla Ryssland), hvilka tala en egen från Stor-Ryskan skiljd dialect. Till Malorossianerne räknas äfven Rusniakerne i Littauen, samt Kosackerne. De sednare anses dock vara en blandning af Ryssar, Polacker och Tscherkesser. Deras förnämsta stammar äro: Kosackerne vid Don (Donska) 360,000 personer, vid Svarta hafvet (Tschërnomorskiska) 100,000 pers., Orenburgska 40,000, Uralska 60,000 och Sibiriska 200,000. c) Polacker i vestra Ryssland och Polen, d) Servier, e) Bulgarer och f) Wlacher, alla tre som kolonister vid Dnepr i G. Jekaterinoslav och i Bessarahien. g) Moldavener likaledes i Bessarabien. Wlacher och Moldavener, som anses vara en blandning af Slaver och Romerska kolonister, tala ett med Latinet uppblandadt språk.

II. Den Lettiska folkstammen, ett öfvergångsfolk från Slaverne till Germaner och Finnar, omkring 2 mill., delas i a) Littauer i vestra Ryssland och b) Letter i Kurland och Lifland.

III. Den Finska folkstammen, mellan 3 ā 4 mill., a) Lappar i G. Archangel och i Finland. b) Finnar i Finland, Archangel, Olonetz och Ingermanland. c) Ester i Estland och Lifland. d) Liver i Kurland och Lifland, dock numera blott omkring 2000 personer. e) Permier i G. Perm och vid Obis nedre lopp, endast genom språket skiljde från Ryssarne; hafva dock äfven upptagit många Ryska och Turkiska ord; 35000 pers. f) Syriäner i Wologda, Perm och Tobolsk, lefva i synnerhet af jagt, 30,000 p. g) Woguler på ömse sidor om flod. Kama, i Perm och Tobolsk, omkring 100,000, mest nomader. h) Wotjäker vid fl. Wjätka i G, af samma namn, samt omkr. Orenburg, c. 100000 p., språket blandadt med Tatariska och Slaviska ord. i) Tscheremisser vid Wolgas mellersta lopp, i synnerhet på dess venstra strand, 200,000 p. språket blandadt. k) Tschuwascher fr. Wolga ända in i Sibirien, 370,000 pers., hafva glömt sitt eget språk och tala Tatariska. Wotjäker, Tscheremisser och Tschuwascher öfverensstämma i lefnadssätt, undvika att bo i städer, drifva jordbruk, förtära som älsklingsföda hästkött, äro till namnet Christna, men hafva likväl bibehållit en stor del af sina hedniska bruk, till och med offer, i synnerhet af hästar. l) Mordviner vid Oka och Wolga i G. Nischegorod och Kasan; blott åkerbrukare; närma sig i seder och lefnads sätt allt mera Ryssarne, 92000 pers. m) Obiska Ostjäker vid Obi och Irtisch, 108000 p. lefva af jagt, fiske och renskötsel, n) Teptjärer, ett blandningsfolk af Wotjäker, Tscheremisser och Tschuwascher vid Uralska bergen i G. Orenburg, 111,000 p.

IV. Den Germaniska folkstammen, omkr. 450000 p. Till densamma höra Tyskar i Lifland, Estland, Kurland och i synnerhet i hufvudstäderne, samt Svenskar i Finland, St. Petersburg, Estland och Lifland. Germaner lefva, för öfrigt spridda kring riket, dels uti städerne, dels som Kolonister i synnerhet i södra Ryssland och Tsardömet Astrachan.

V. Den Tatariska folkstammen utbreder sig ifrån floden Dnestr, långs åt Svarta och Asovska hafvens stränder, ända till Kaspiska hafvet; 2 millioner, till en del ännu nomader. De förnämsta af denna stam äro: a) Krimska Tatarerne i Taurien, Cherson, Jekaterinoslav, 150000 p. b) Kasanska Tatarerne, långs åt Wolgas högra strand ända upp till Kasan, 150,000 p. c) Nogaier, norr om Kaukasus vid Svarta och Asovska hafven, floderne Kuban och Don; 400,000 p. d) Baschkirer i Orenburg och Perm, 150,000 p. e) Kirgiser i den efter dem benämnda stepp, samt emellan Wolga och Ural, vid Kaspiska hafvets kust, 130,000 p. f) Jakuter på ömse sidor om Lena ända till Ishafvet, i provinsen Jakutsk, äfvensom i Ochotsk, c. 120,000 pers. g) Bucharer, strödde i G. Tobolsk och Tomsk, sysselsatte med handel; 50,000 p. Dessutom flere mindre Tatariska folkslag.

VI. Kaukasiska provinsernes inbyggare, omkring 1,400,000, hörande till flere folkstammar, af fördelaktig kroppsbyggnad, utmärkte dels genom handel, dels genom krigsöfning. a) Armenier, som räknas till den Indo-Germaniska folkstammen, bosatte dels i den efter dem benämnda provins, dels som handlande i de större handelsstäderne i Orenburg och Kaukasien, och som Kolonister i Jekaterinoslav, 400,000 p. b) Georgier, Grusier eller Grusinier, vid södra och vestra sluttningen af Kaukasus, delas i Grusier, Mingrelier och Lasier, 500,000 p. c) Tscherkesser vid norra sluttningen af Kaukasus, 300,000 p. Georgier och Tscherkesser räknas till jordens skönaste folkslag, d) Avchaser i den efter dem benämnda provins vid Svarta hafvets nordöstra kust, 100,000 pers. e) Lesghier, dels vid nordvestra Kaukasus, långs åt Svarta hafvet till Kubans mynning, dels vid Kubans källor i höglandet, 100,000 p. f) Osseter i Kaukasi högland vid källorna till Tereks södra och Kurs norra tillflöden, 20,000 p. m. fl. I allmänhet äro de Kaukasiska folkslagen ännu halfbarbarer; boskapsskötsel är, jemte jagt, röfveri och krig, hufvudnäring; mindre idkas åkerbruk, några stammar lefva nomadiskt, de flesta i byar.

VII. Judar i synnerhet i rikets sydvästra provinser och i Polen, omkring 550,000.

VIII. Den Mongoliska folkstammen, 330,000 nomader och jagare. Bland dem: a) Egentliga Mongoler vid fl. Selenga i G. Irkutsk, 20,000. b) Kalmucker under en egen furste, Taidscha, mellan Don och Wolga till Kaukasus och Kaspiska hafvet, samt strödde i Jekaterinoslav, Cherson och Taurien, 120,000. c) Buräter i norr och nordost om Baikal, äfven vid floden Argun och dess bifloder, 190,000.

IX. Den Mandschuriska folkstammen, 40,000, bland dem i synnerhet Tunguser, som nomader, ifrån Jenisei, utöfver Lena, till Amur; 32,000 p.

X. Den Samojediska folkstammen, 10,000 nomader, ifrån trakterna af Hvita hafvet till inemot Lena.

XI. Ostiastiska folkslag, 50,000 nomader; a) Kamtschadaler, b) Korjäker, e) Tschuktscher, d) Kuriler, e) Aleuter.

XII. Ryska Amerikas innevånare, omkring 50,000 jägare och fiskare; a) Eskimoer, som anses vara beslägtade med de Ostasiatiska folkslagen, och b) Indianer.

I mindre antal bo dessutom i Ryssland strödde och i synnerhet i städerne eller i byalag Greker (25,000), i G. Tschernigov, Jekaterinoslav och Taurien, Ziguenare (10,000), Hinduer eller Indier i Astrachan och Kisljär vid Terek; 15,000 Perser i G. Orenburg och Astrachan, 6000 Araber, Osmanniska Turkar i G. Orenburg, Otschakovska steppen och i Armenien, sluteligen Fransman, Italienare, Engelsmän i Hufvudstäderne och på handelsorterne, samt i Cherson och Taurien.
Elektronisk form: Pauli Kruhse (2009).

Föregående sida | Innehållet | Följande sida