Suomeksi.

Storfurstendömet Finlands Författnings-Samling.
1869. No 13.

Riddarhusordning

för

Storfurstendömet Finlands Ridderskap och Adel,

af
H a n s K e j s e r l i g a M a j e s t ä t
i nåder stadfästad, i S:t Petersburg, den 21 (9) April 1869.

Wi ALEXANDER den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Sjelfherskare öfwer hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, etc. etc. etc. Göre weterligt: att sedan Storfurstendömet Finlands wid sisthållne landtdag församlade Ridderskap och Adel den 24 Maj 1867 antagit en Riddarhusordning och detsamma till Wår stadfästelse i underdånighet öfwerlemnat, hafwe Wi funnit godt i Nåder godkänna och stadfästa sagde Riddarhusordning, att wid landtdagar samt Ridderskapet och adelns sammanträden hädanefter wara gällande, sådan den ord för ord härefter följer:

1 §.

Hwarje på Riddarhuset introducerad ätt äger derstädes, under de wilkor här nedanföre stadgas, säte och stämma i den ordning och efter den nummerföljd, hwari ätten finnes i matrikeln antecknad, först Grefwar, sedan Friherrar och sist öfrige Adelsmän.

2 §.

De personer, hwilka af Kejsaren och Storfursten, i enlighet med 11 § i 1772 års regeringsform, i greflig, friherrlig eller adelig wärdighet upphöjas eller med naturalisationsrätt å Finskt adelskap benådas, skola, inom twå år derefter, sig till introduktions erhållande å Riddarhuset anmäla, och derstädes inför Riddarhusdirektionen uppwisa Kejsarens Nådiga Diplom i orginal samt wederbörliga qvittenser öfwer erlagde nedannämnde introduktionsafgifter, nemligen:

till Riddarhuskassan,
för en Grefwe fyratusen,
för en Friherre tretusen twåhundra, och
för en Adelsman twåtusen fyrahundra mark, samt

till Jungfrustiftskassan,
för en Grefwe ettusen twåhundra,
för en Friherre åttahundra, och
för en Adelsman fyrahundra mark, hwarutom

till Riddarhusdirektionen bör icke allenast ingifwas sköldebrefwet i afskrift jemte wapenritning med dertill hörande beskrifning och fullständigt upprättad biografisk genealogi öfwer alla till ätten hörande personer, utan ock erläggas kostnaden för wapenplåt, som genom Riddarhusdirektionens försorg, anskaffas.

Riddarhusdirektionen insände sedan wapenritningen till Kejsaren och Storfurstens Nådiga granskning. Såsnart sökanden återbekommit wapenritningen, försedd med Kejsarens Nådiga påteckning att den blifwit stadfästad, inlemne sökanden densamma tillika med en kopia af samma ritning till Riddarhusdirektionen, som derå äger den sökta introduktionen bewilja och ätten i matrikeln inskrifwa, hwarefter orginalritningen återställes.

3 §.

Skulle någon person, som icke tillhör en å Finska Riddarhuset introducerad ätt, warda upphöjd eller naturaliserad till någondera af de högre adeliga wärdigheterne, och sig till introduktion anmäla, erlägge då afgifterne icke allenast för den wärdighet han erhållit, utan ock för den eller de grader han förbigått.

Lag samma ware, om finsk adelsman direkte upphöjes till greflig wärdighet.

4 §.

Innan alla de i nästföregående twänne §§ föreskrifna iakttaganden äro fullgjorda, må ej någon i finskt grefligt, friherrligt eller adeligt stånd upphöjd person tillåtas att af wärdigheten åtföljande titel, sköldemärke och privilegier sig begagna.

5 §.

Ej må någon upptaga annan ätts namn eller wapen.

6 §.

Hwad härförinnan är förordnadt om Ridderskapets och Adelns indelning i särskilda klasser, kommer hädanefter att till all kraft och werkan upphöra: skolande framdeles, wid alla wal och woteringar rösterna efter hufwudtal beräknas och den mening, de flesta godkänna, för ståndets beslut anses.

7 §.

Stamfader för en ätt är den, som till samma ätts wårdighet först upphöjd blifwit.

Hufwudman är stamfadren och, efter honom, äldste manliga medlemmen af den ättegren, som i hwarje led warit äldre än någon af de öfriga lefwande grenarne af ätten.

Ättemän är hwar och en annan manlig medlem af ätten, som jemte stamfadren eller efter honom är af ättens wärdighet lagligen delaktig worden.

Äldre ätteman är den, som förr, och yngre ätteman den, hwilken sednare kan ärfwa hufwudmannarätten.

8 §.

När landtdag hållas skall, ware hufwudman, som wid den första eller andra af de i § 14 omförmälda anteckningar sig anmäler, berättigad att säte för ätten intaga. Har ej hufwudman wid andra anteckningen sig infunnit; äge ätteman samma rätt och, bland flere, den som är hufwudmannarätten närmast.

Har icke heller någon ätteman wid andra anteckningen tillstädeskommit, må ättens representationsrätt utöfwas af fullmäktig, som förordnats af hufwudman eller den hans hufwudmannarätt innehar på de i sista mom. af denna § stadgade grunder. Sedan landtdagen öppnats, hafwe hufwudman, ätteman eller fullmäktig, som sig först anmäler, rätt att såsom ättens representant å Riddarhuset inträda. Af flere som på en gång sig infinna, äge hufwudman företräde framför ätteman, äldre ätteman framför yngre och ätteman framför fullmäktig.

Är hufwudman omyndig eller för någon af de under l, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 momenten af nästföljande § upptagne orsaker oberättigad att intaga säte å Riddarhuset, inträde närmaste ättemän i full hufwudmannarätt.

9 §.

Från rättighet till säte och stämma å Riddarhuset uteslutas:

1:o) Adelsman, som är Landtmarskalk eller Taleman eller Landtdagsman af annat stånd.

2:o) Adelsman, som icke uppnått tjugufem års ålder, eller, ehuru äldre, står under förmynderskap.

3:o) Adelsman, Som icke under de tre sistförflutna åren warit i landet skattskrifwen; dock må sådan skyldighet ej tillämpas å den som befinner sig i Kejsarens tjenst, utan att wara finsk embetsman.

4:o) Adelsman, som afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande och ej förmår wisa att han från deras kraf är befriad.

5:o) Adelsman, som för wanfrejdande brott blifwit till answar dömd eller under framtid ställd.

6:o) Adelsman, som förvarats förlustig medborgerligt förtroende eller owärdig att föra annans talan.

7:o) Adelsman, som redan deltagit i wal af elektor eller fullmäktig för annat stånd.

8:o) Adelsman, hwilken, der hans ätteledning från stamfadren ej af Riddarhusets genealogiska tabeller tydligen utredes, icke gitter sådan ätteledning styrka.

9:o) Adelsman, som ej bekänner kristna läran.

Hufwudman som sjelf är från säte och stämma å Riddarhuset utesluten, får ej heller i annat än det fall, som i nästföljande § nämnes, fullmäktig antaga.

10 §.

Har hufwudman fyllt tjuguett år och förekommer ej, utom hwad åldern beträffar, något annat hinder för honom att representationsrätt utöfwa, äge han frihet att befullmäktiga annan introducerad adelsman, att säte och stämma för ätten intaga.

11 §.

För fullmakts giltighet erfordras: att den skall wara antingen af utgifwaren sjelf hel och hållen skrifwen och undertecknad, eller ock lagligen bestyrkt, samt dessutom författad efter följande formulär:

"Till den landtdag, som i N. hållas skall (hålles) och tager (tagit) sin början den (dag och år) befullmäktigas härmed (titel och namn), att för

Grefliga
Friherrliga
Adeliga

|
> ätten N. N. N:o 00
|

intaga säte och stämma på Riddarhuset, hwarwid han owilkorligen förpligtas att ställa sig landets gällande grundlagar till efterrättelse.

(Ort och tid.)

(Namn och titel.)
(Sigill)"

12 §.

Stolraderna i plenirummet ordnas i halfcirkelform kring landtmarskalksbordet och numreras så, att den främsta stolen till höger derom blir den första, stolen dernäst den andra o. s. w. Hwarje ståndsmedlem intager för den ätt, han representerar, plats å wiss stol, försedd med ättens nummer; kommande derwid grefwarne att sätta sig främst, dernäst friherrarne samt sedan de öfrige af Ridderskapet och Adeln, allt efter nummerföljd.

13 §.

Å den dag, hwartill ständerna sammankallats, tillkännagifwer Kejsaren och Storfursten hwilka medlemmar af Ridderskapet och Adeln Han till Landtmarskalk eller vice Landtmarskalk utnämnt.

Landtmarskalken leder såsom ordförande alla ståndets förhandlingar; och åligger det honom att utfärda kallelse till plenum; att derwid föredraga ärenderna; att upptaga och leda öfwerläggningarne; att framställa proposition för besluts fattande; widmakthålla ordning wid sammanträden och jemwäl i öfrigt waka deröfwer att sådant som strider emot landets grundlagar icke må i ståndet under öfwerläggning komma, äfwensom att afsluta plenum.

Landtmarskalken må likwäl ej taga del i öfwerläggning och omröstning och ej heller föreslå annat än det, som erfordras till werkställighet af grundlagarne, äfwensom af Ständernas och ståndets särskilda beslut och af den för landtdagsärendernas behandling af ståndet antagna ordning och stadga.

Är Landtmarskalken under landtdag, af sjukdom eller annat laga förfall hindrad att föra ordet, träder vice Landtmarskalken i hans stad och ställe. Är äfwen denne hindrad, ledes förhandlingarne af främsta ledamoten.

14 §.

Innan landtdag öppnas inställa sig de twenne främsta närwarande Ledamöterne hos Kejsaren och Storfursten eller den han i sitt ställe förordnat, för att emottaga Landtmarskalken och beledsaga honom, sedan han landtmarskalksstafwen undfått, till Riddarhuset, der Riddarhusdirektionen, Riddarhussekreteraren, och öfrige wid Riddarhuset anställde tjenstemän wid ingången skola wara Landtmarskalken till mötes. A första söcknedag derefter skall Riddarhusdirektionen, efter föregånget anslag och å deri utsatt timme, sammanträda för att förrätta första anteckningen under Landtmarskalkens ordförande, derwid han likwäl ej deltager i öfwerläggningarne och besluten annorlunda, än såsom i Ridderskapets och Adelns plena. Andra anteckningen bör dagen före ben, då Ridderskapet och Adeln, enligt Kejsaren och Storfurstens Nådiga kallelse, äger att till landtdagens öppnande jemte de öfriga stånden sammankomma, på enahanda sätt werkställas. Båda dessa anteckningar ske med twå upprop, som hållas på samma dag. Anteckning må äfwen sedermera under landtdagens fortgång af Riddarhusdirektionen, hwilken har att sammanträda en half timme före hwarje plenum, anställas, intill dess Riddarhusutskottet blifwit bildadt, men derefter i enahanda ordning af bemälde utskott.

15 §.

Hwar och en adelsman, hwilken önskar att, såsom landtdagsman, intaga säte å Riddarhuset, skall wid någon af de i § 14 omnämnda anteckningar sig personligen anmäla. Sedan han derwid uppgifwit, på hwilken grund han will representationsrätt utöfwa och framlagt sina bewis, der sådana erfordras, warde hans behörighet i förberörda hänseende pröfwad af dem, som anteckningen enligt åberopade § förrätta, hwarwid, i fall af skiljaktiga meningar, flesta rösterne för gällande anses. Blifwer han såsom representant godkänd, införes hans namn och adeliga wärdighet uti en öfwer alla lefwande ätter, efter nummerföljd, upprättad uppropslista; hwarjemte honom tillställes ej mindre en med Riddarhusets sigill försedd pollet, på hwilken ättens nummer och namn, den antecknades förnamn och, i fall han ej är af samma ätt, jemwäl hans ättenamn samt nummern på den plats honom tillkommer, skall wara inskrifwen, än ock ett exemplar af denna Riddarhusordning.

16 §.

Är ättemän i behörig ordning antecknad, äge i sådant fall hufwudman rättighet att, i grund af wederbörlig fullmakt, säte för annan att intaga. Hufwudman, som fullmakt utgifwit, ware för den landtdagen skild från utöfning af landtdagsmannarätt, utom i de fall, då fullmäktig aflidit, sin rätt förlorat, utrikes rest, eller sin pollet återlemnat.

Dör hufwudman, lemne fullmäktig, som för ätten antecknad blifwit, det säte han för samma ätt innehaft. Lag samma ware, om hufwudman sin representationsrätt förlorar.

Afslägnar sig landtdagsman från landtdag och uteblifwer derifrån utan Landtmarskalkens tillstånd eller anmäldt taga förfall, som af ståndet pröfwas, utöfwer tre weckor, må den uteblifnes plats intagas af annan person, som dertill jemlikt stadganderne i 8 § är berättigad.

Blifwer någon under påstående landtdag hufwudman för en ätt af högre wärdighet, eller inträder fullmäktig i hufwudmannarätt för egen ätt och intager säte för densamma; ware han likwäl bibehållen wid honom uppdragen befattning såsom walman eller utskottsledamot.

17 §.

Innehålla de på Riddarhuset befintliga genealogiska tabeller icke fullständig utredning om den persons födelseår och dag, hwilken första gången såsom landtdagsman sig anmäler; åligge honom, om så påfordras, att sin ålder med lagliga bewis styrka. Påstår den sökande att de i detta afseende om honom i genealogin gjorda anteckningar äro oriktiga, och erfordras närmare utredning derom, huruwida han må såsom landtdagsman godkännas; bör med pollets utgifwande till honom anstå, intill dess han slik utredning anskaffat. Skulle flere på en gång göra anspråk på hufwudmannarätt eller närmare ättemannarätt för samma ätt eller anföra klagomål deröfwer, att pollet utlemnats på grund af förment oriktig genealogi; då komme den, enligt genealogin, dertill närmast berättigade att antecknas eller fortfarande wara antecknad, intill dess den andre sin bättre rätt behörigen styrkt.

18 §.

Uppwisas wid en och samma anteckning twå eller flere af samma hufwudman utgifna fullmakter för ätten, warde de alla ogillade. Inlemnas sådane fullmakter wid olika anteckningar, gälle, tills derom annorlunda beslutes, den, som först blifwit företedd. I båda fallen skall dock Riddarhusutskottet oförtöfwadt undersöka förhållandet och orsakerna till slikt oskick samt anmäla härom hos Ridderskapet och Adeln, som pröfwar huruwida synnerliga omständigheter kunnat föranleda till flere fullmakters utfärdande, hwarwid saken således finge bero, eller om den härutinnan förelupna oordning wore så beskaffad, att utställaren af desamma derföre må för den landtdagen anses säte och stämma å Riddarhuset förlustig, för hwilken sednare händelse dennes fullmäktig, om han wunnit inträde, upphör att i ståndets sammanträden och öfwerläggningar deltaga.

Innan andra anteckningen för sig gått, må ej beslut fattas uti ståndet rörande ämnen, hwilka tåla uppskof.

19 §.

Har inträdespolett blifwit någon Ridderskapets och Adelns medlem wägrad, äge han rätt att få sitt anspråk, genom Ordföranden i Riddarhusdirektionen eller Riddarhusutskottet, anmäldt wid först inträffande plenum hos Ridderskapet och Adeln, på hwars slutliga afgörande frågan kommer att bero.

20 §.

Till Ridderskapets och Adelns samlingsrum under landtdag må ej någon winna inträde, innan han för den till wakt wid dörren utställde person, der så påfordras, uppwisat behörig inträdespolett. Har någon ledamot, genom utlåning af sin pollet, förskaffat icke berättigad person tillträde till ståndets sammankomster, bör om förhållandet genast af Riddarhusutskottet undersökas och anmälas hos Ridderskapet och Adeln, som i plenum pröfwar och besluter, huruwida den ledamot, som sålunda sin pollet missbrukat, må förklaras säte och stämma å Riddarhuset förlustig för hela den återstående tiden af landtdagen.

21 §.

Första söcknedag efter det landtdagen blifwit öppnad, äger Ridderskapet och Adeln wälja tjugutre till säte och stämma antecknade ledamöter att wara ståndets walmän. Dessa walmän skola senast inom åtta dagar efter landtdagens öppnande och på derom af Landtmarskalken i plenum gjord anmodan å dag och timme, som genom anslag, bör kungöras, sammanträda och wälja ej mindre sju ledamöter till Riddarhusutskottet och ledamöter till de öfriga Utskott, hwilka wid landtdagen komma att tillsättas, än ock erforderligt antal suppleanter; och må endast den, som till säte och stämma på Riddarhuset antecknad är, till utskottsledamot utses. Innan detta wal skett, får icke walman befattningen sig afsäga. Sedan ware det tillåtet under enahanda wilkor, som för utskottsledamot nedanföre stadgas.

Walet förrättas särskildt för hwarje utskott på sätt i § 22 widare bestämmes. Minst aderton närwarande walman skola i walet deltaga och underteckna det deröfwer förda protokoll, som genast försegladt till Riddarhussekreteraren aflemnas.

Befattning såsom walman och utskottsledamot må hos en och samma person förenas.

22 §.

Wid alla wal iakttages att namnsedlarne, såframt de skola blifwa gällande, böra wara enkla, slutna och fria från såwäl all twetydighet hwad personernes namn angår, som oriktighet i anseende till deras antal.

Wid de tillfällen, då ett wisst antal suppleanter tillika komma att wäljas för att wid inträffande ledighet inträda, skola dessa genom särskilda wal utses. Emellan personer, som wid wal undfått lika antal röster, skiljes genom lottning.

23 §.

Landtmarskalken äger bewilja högst fyra af walmännen på en gång, i den ordning de sig dertill anmäla, tillstånd att från landtdagen afresa; dock ej på längre tid än tre weckor; likwäl ankomme å Landtmarskalk att, efter pröfning, i särskilda fall meddela flere walman tillstånd till aflägsnande från orten på nyssnämnda tid.

24 §.

Walman och medlemmar i ståndets enskilda utskott utse ordförande för sammanträde sig emellan genom wal.

25 §.

Den som redan blifwit till ledamot i twå utskott inwald, ware berättigad att afsäga sig honom lemnadt uppdrag att ytterligare i utskottsgöromål deltaga; men för öfrigt ankomme det å ståndet att efter pröfning af anmäldt förfall afgöra huruwida inwald utskottsledamot må från slik befattning winna befrielse.

Landtmarskalken hafwe frihet att bewilja högst en tredjedel i sänder af Ridderskapets och Adelns ledamöter i samma utskott, i den ordning de sig dertill anmäla, tjenstledighet, dock ej för längre tid än tre weckor; och inträde under tiden behörig suppleant i den frånwarandes ställe. På lika lång tid kan ledighet äfwen meddelas suppleant, för hwilken då, i händelse af behof, annan suppleant i stället utses bör.

Är någon Ridderskapets och Adelns ledamot i utskott af laga förfall hindrad att sammanträde derstädes biwista, anmäle derom hos utskottets ordförande, hwilken till wederbörande suppleant utfärdar kallelse att i hans ställe för tillfället i utskottet taga säte.

Suppleanterna i de utskott, för hwilka flere än en utses, inträde i den ordning de blifwit walde. Äro flere wid samma waltillfälle utsedde, träde den först in uti utskottet, som fleste rösterna undfått.

Inträffar för suppleant förfall, anmäle han sådant hos utskottets ordförande.

26 §.

Walman eller utskottsledamot må icke utan laga förfall eller erhållen ledighet från walmans- eller utskottssammanträde uteblifwa, wid den påföljd, som föreskrifwes uti den i § 36 omförmälda ordningsstadga. Sker det ändock tre på hwar andra följande sammanträden, ware han, om så påyrkas, sin landtdagsmannarätt för den landtdagen förlustig. Lag samma ware om walman eller utskotsledamot, utan styrkt laga förfall, dröjer borta twå weckor utöfwer erhållen ledighet; börande, när sådant inträffar, derom genast af walmännens eller utskottets ordförande hos Ridderskapet och Adeln tillkännagifwas.

27 §.

Med laga förfall i denna Riddarhusordning förstås sådana hinder, som i 1 § 12 kap. R. B. omförmälas. Uppgifwas andra der icke upptagna synnerliga orsaker till frånwaro; må pröfningen af desamma på Ridderskapet och Adeln i plenum ankomma.

28 §.

Såwäl Ridderskapets och Adelns plena, som walmans- och utskottssammanträden skola föregås af anslag, som dagen förut senast klockan åtta på aftonen bör utfärdas. Skulle under förmiddags plenum fortsättning deraf pröfwas nödig på eftermiddagen, bör sådant i plenum tillkännagifwas och särskildt anslag derom straxt utsättas.

29 §.

Fullständigt diarium öfwer alla i ståndet förekommande årender skall under hwarje landtdag wara att i Riddarhuskansliet tillgå.

Föredragningslista bör för hwarje plenum uppgöras, och ett exemplar deraf dagen förut samt under sammanträdet finnas i Riddarhussalen tillgängligt. Sker sedan någon förändring i föredragningsordningen, warde sådant genast å listan anmärkt.

30 §.

Då, wid föredragning af utskottsbetänkanden, sådane muntliga anmärkningar deremot göras, som till återremiss föranleda, böra desamma, skriftligen uppsatte, inom tredje dagen till Riddarhuskansliet aflemnas. Försummas sådant, öfwerlemnas ärendet till utskottet jemte anmärkningarne i den form, desse blifwit i protokollet uppfattade. Skriftliga anföranden afgifwas genast efter uppläsandet till protokollet.

Inom åtta dagar efter hwarje plenum skall protokollet inför ståndet justeras, såframt ej anstånd dermed för särskilda fall meddelas.

31 §.

Wid plenum eger hwarje ståndsledamot rätt att till protokollet fritt tala och yttra sig i alla frågor, som då handläggas, och om lagligheten af allt, som inom ståndet tilldrager sig; en hwar yttrar sig, stående från sin plats i den ordning, han dertill anmält sig och uppropad blifwer; och må ej någon wara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen tillåte sig förolämpande, spefulla eller eljest opassande uttryck om styrelsen eller enskilde personer. Sker det, må ordet kunna honom af Landtmarskalken betagas och pröfwe sedan Ridderskapet och Adeln om saken må få härmed förfalla, eller om han af Landtmarskalken bör erhålla warning eller om sakens beskaffenhet föranleder ärendets öfwerlemnande till Riddarhusutskottets behandling. I senare händelsen eger Riddarhusutskottet till Ridderskapet och Adeln inkomma med utlåtande huruwida den ifrågawarande personen antingen bör från säte och stämma på Riddarhuset för den landtdagen uteslutas eller ock saken till domstols behandling hänskjutas. Ridderskapet och Adeln företage sedan saken i plenum till afgörande; och må icke någon ledamots uteslutande för anförd orsak ega rum eller till sakens öfwerlemnande till domstol beslutas, så framt ej minst fem sjettedelar af ståndets i omröstningen deltagande ledamöter derom sig förenat.

32 §.

Då ärende skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon ledamot af ståndet sådant äskar. Ej må något mål, deri öfwerläggning ägt rum, till slutligt afgörande företagas förr än ståndet, på Landtmarskalkens hemställan, förklarat öfwerläggningen slutad; börande derefter proposition, med ledning af öfwerläggningen, framställas. Kan utskottsbetänkande i dess helhet eller annan fråga blifwa föremål för bifall eller afslag, bör Landtmarskalkens första proposition lyda på bifall. Warder den med nej beswarad, skall den följande propositionen rättas efter hwad under öfwerläggningen i ärendet blifwit anmärkt eller yttradt. Innefattar ärendet flere delar som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hwarje del framställas i den ordning som nu är sagdt.

Proposition, som af Landtmarskalken i afseende å beslut framställes, bör alltid så affattas att den kan med endast ja eller nej beswaras. Erinringar wid propositionens uppställning må wäl göras, men ingen ny öfwerläggning i sjelwa saken få ega rum. Sedan propositionen, sådan den af ståndet godkänts, blifwit framställd och beswarad, tillkännagifwer Landtmarskalken sin uppfattning af det lemnade Swaret. Göres deremot ej inwändning, skall derwid bero och beslutet affattas efter det swar Landtmarskalken förklarat wara öfwerwägande. Ledamot af ståndet, som icke godkänner Landtmarskalkens uppfattning af ståndets swar, äge rätt att begära omröstning, hwilken ej må wägras.

Då omröstning skall ske bör woteringsproposition jemte tydlig kontraproposition skriftligen uppsättas och justeras samt omröstningen omedelbart derefter werkställas; men ej må proposition göras om wotering skall ega rum och ej heller omröstning derom tillåtas.

33 §.

Omröstning werkställes med sedlar, hwarå finnes tryckt ja eller nej. Emellan ja- och nej-sedlarne, hwilka enkla och slutna aflemnas, får icke någon yttre skilnad finnas och böra sådana sedlar under påstående wotering på särskilda ställen i Riddarhussalen alltid finnas att tillgå.

34 §.

Då wal eller wotering, företages, skall upprop ske efter anteckningslistan, och anmode Landtmarskalken fyra ledamöter af ståndet att wid bordet intaga säte för att anteckna antalet af dem, hwilka wid uppropet sig infinna. De som till en och samma stolrad höra, framträde, när stolradens nummer uppropas, till landtmarskalksbordet, och hwar och en framlägge, wid upprop af dess namn, sin wal- eller woteringssedel. Wid wotering äger Landtmarskalken, innan sedlarne öppnas, uttaga en bland dem och densamma förseglad genast aflägga. Befinnas wid sammanräknandet af de öfriga sedlarna rösterna lika delade, skall den aflagda sedeln öppnas och afgöra beslutet. Sedlarne öppnas af Landtmarskalken samt granskas af honom och de ledamöter, som sitta wid bordet, hwarwid dessa senare föra särskilda protokoll, hwilka, efter fulländad wotering eller slutadt wal, med hwarandra jemföras. Derefter upprättas ett omröstnings- eller walprotokoll, som genast för ståndet uppläses.

Emot beslut må skiljaktig mening af den, som i beslutet ej instämt, till protokollet anmälas, men sådant i ingen händelse till ny öfwerläggning rörande den redan afgjorda frågan föranleda.

Landtmarskalk må ej wägra att till öfwerläggning inom ståndet upptaga en af ståndsledamot wäckt fråga, eller att i sådan, redan upptagen, till ståndet framställa proposition, utom i de fall att han finner frågan strida mot grundlag eller mot redan i saken fattadt beslut, eller ock eljest wara af sådan grannlaga beskaffenhet att den ej bör komma under öfwerläggning, derwid äfwen skälen för slik wägran hwarje gång bör af honom anföras.

Beslut må ej wid justering ändras, men wäl sådana tillägg dertill göras, som icke leda till ändring af beslutet. Hwad ståndsmedlem yttrat och öfwerläggning, som deraf följt, kan med hans samtycke och ståndets bifall wid justering ur protokollet uteslutas: dock icke sådant, hwarpå beslutet tydligen grundar sig.

Medlem af ståndet, som ej warit tillstädes då beslut i något ärende fattats inom ståndet, ware tillåtet att derefter till protokollet anmäla att han ej i samma beslut deltagit, men äge icke att någon anmärkning emot detsamma framställa.

35 §.

Blifwer någon Ridderskapets och Adelns ledamot tillwitadt att hafwa, sjelf eller genom andra, med penningar eller gåfwor sökt wärfwa röster till wal eller wotering, eller sin röst emot wedergällning afgifwit; warde, efter undersökning i Riddarhusutskottet, i fall han befinnes om slikt otillbörligt förfarande förwunnen, af Ridderskapet och Adeln i plenum förklarad förlustig säte och stämma på Riddarhuset, första gången för då påstående landtdag, och, om han ytterligare dermed beträdes, för alltid; dock må icke någon ledamots uteslutande för sådan orsak äga rum, såframt ej minst fem sjettedelar af ståndets i omröstningen deltagande ledamöter i beslutet derom sig förenat.

36 §.

Wid förhandlingarne under Ridderskapets och Adelns sammanträden begagnas landets officiela språk; och skall för öfrigt en sårskild ordningsstadga för hwarje landtdag upprättas och till efterföljd i Riddarhussalen anslås.

37 §.

På Ridderskapet och Adeln ankommer att bestämma, under hwilka wilkor och iakttagelser fremmande åhörare må tillåtas att ståndets sammanträden biwista. De af Ridderskapets och Adelns medlemmar, hwilka icke deltaga i landtdagsförhandlingarne, få dock alltid öfwerwara sessionerna, så framt ej för särskilda fall annorlunda beslutes.

38 §.

Wid hwarje landtdag utser Ridderskapet och Adeln in pleno en af sju ledamöter bestående Riddarhusdirektion. Sedan detta antal ledamöter walts jemte fem suppleanter, wäljes bland de utsedde ledamöterne ordförande och suppleant för honom. Nämnda Direktion, hwars befattning warar till nästföljande landtdag, besörjer och förwaltar Riddarhusets angelägenheter i enlighet med för densamma utfärdad instruktion, som äfwen länder till efterrättelse för Riddarhusets tjenstemän.

39 §.

Riddarhussekreteraren och Kamreraren samt de öfrige tjenstemännen tillsättas på sätt Ridderskapet och Adeln förordnar.

40 §.

Riddarhusutskottet tillkommer, utom annat, som redan är nämndt, att granska Riddarhus- samt adliga jungfrustifts-ärendernas förwaltning sedan nästföregående landtdag, äfwensom revidera de af Riddarhusdirektionen omhänderhafda kassor, börande öfwer allt detta samt öfwer Riddarhusdirektionens afgifwande berättelse utskottet till Ridderskapet och Adeln aflemna yttrande, med förslag, till de förändringar, utskottet i något hänseende kan finna nödige, så tidigt, att Ridderskapet och Adeln må kunna innan landtdagens slut pröfwa, huruwida Direktionen må hafwa dess åligganden rätteligen fullgjort samt, då så är fallet, besluta till decharge. Och äger Riddarhusutskottet i öfrigt att ställa sig till efterrättelse hwad denna Riddarhusordning stadgar, äfwensom de i grundlagarne för Ständernas utskott gifna föreskrifter, hwilka kunna på Riddarhusutskottet lämpas.

41 §.

När i plenum fråga uppstår om ändring i denna Riddarhusordning, skall saken alltid remitteras till Riddarhusutskottet, som har att betänkande deröfwer till Ridderskapet och Adeln afgifna. Skulle ståndet, i anledning deraf, besluta någon ändring i eller tillägg till Riddarhusordningen, warde samma beslut i underdånighet öfwerlemnadt till Kejsaren och Storfurstens Nådiga stadfästelse, och kommer, så framt det oförändradt godkännes, att genast så gällande kraft; men om Kejsaren icke funne för godt att gilla förslaget, äger Ridderskapet och Adeln att med nytt förslag till Kejsaren inkomma. Emellertid lände den förra Riddarhusordningen oförändrad till efterrättelse.

Warder under påstående landtdag någon sådan ändring uti grundlagarne antagen, som gör en derefter lämpad rättelse af Riddarhusordningen nödwändig, bör Riddarhusutskottet sjelfmant till Ridderskapet och Adeln inkomma med förslag till dylik rättelse.

42 §.

Efter det Ständerna hemförlofwats och Landtmarskalken på Riddarhuset afslutat Ridderskapets och Adelns sammankomster, öfwerlemnar Landtmarskalken stafwen till den främste närwarande ledamoten, hwilken jemte sex deputerade af ståndet genast infinner sig hos Kejsaren och Storfursten, eller den, Han i Sitt ställe förordnar, för att landtmarskalksstafwen återlemna; hwarå något widare sammanträde under den landtdagen icke äger rum.

43 §.

Genom denna Riddarhusordning warda Riddarhusordningen af den 6 Juni 1626 och tilläggen dertill den 3 November 1778 till kraft och werkan upphäfna.

Förestående Riddarhusordning wele Wi i Nåder gilla och fastställa; och hafwe Wi, till yttermera wisso, detta Egenhändigt undertecknat, som skedde i S:t Petersburg den 9 (21) April 1869.

ALEKSANDER.

Minister-Statssekreterare, Grefwe ARMFELT.

Tillbaka till innehållet..