Finland av Friedr. Rühs. 1827. Det Egentliga Finland-Åland.

Finland av Friedr. Rühs. 1827. Det Egentliga Finland-Åland. II.

Det Egentliga Finland.

Denna del af landet gränsar i vester till Bottniska viken, i norr stöter det till Österbotten, i öster till Nyland och Tavastland, samt i söder till Finska viken. Längden utgör 27 mil, bredden ungefär 14 mil och areala innehållet 286 kvadratmil. Utom K u m o-elf, af hvilken det stora vattudraget mellan Finland och Tavastland föres ut i Bottniska viken, finnes det en mängd smärre floder: E u r a-Å, S a s t m o l a- (eller K a r w i a-)Å, Å b o-Å hvars större gren kallas A u r a j o k i, P e m a r-Å, H a l i k k o-Å, B j e r n o-Å, o. a. Äfven finnas många smärre och större sjöar. Den mellersta delen är till det mesta jemn: på sjösidan och vid Tavastländska gränsen blir landet bergigare. Den vestra och södra delen består af otaliga skär, med en mängd bebodda och uppodlade öar. Landet är fruktbart, isynnerhet i söder; den norra delen är deremot mindre uppbrukad. Fiskfångsten på kusten är ansenlig: fisken afyttras dels i landet, dels till Stockholms fiskhandlare. Vid de yttre skären fiskas strömming, hvilken försändes till Stockholm, Nyland och Estland. Äfven gifves det ansenliga skogar, hvilka leverera bjelkar, brännved, tjära och bräder. Bönderna i socknarne kring Nystad förfärdiga en mängd trädkärl, hvilka utskeppas dels af dem sjelfva, dels af Nystads och Raumo borgare. Här finnas också ansenliga kalkbrott; ett stort lager af kalkberg tager sin början i Åbo-län, och stryker igenom de Finska skären längs Finska viken. I Björneborgska distriktet visar sig en vidlyftig skiffergång, som delar sig i flere grenar; skiffern är ganska god att bruka till taktäckning. I Åbo-län finnas flera jernbruk. Bönderne hafva fri skeppsfart, och föra derföre sjelfva större delen af sina produkter till Sverige. - Det E g e n t l i g a F i n l a n d delas i 2 hufvuddelar.

a. Å b o-L ä n.

1. H a l i k k o H ä r a d.

1). K i m i t o, den största ön uti Finska skären, innehåller en hel socken. Den har ett ansenligt kalkstensbrott, ett jernbruk, B j ö r k b o d a, (med 700 skeppunds privilegieradt stångjerns-smide, 1 stångjerns- hammare och 2 stångjerns-härdar), samt D a h l s masugn.

2). B j e r n o. - Inom denna socken ligga: 1) K o s k i s bruk, med tvenne smältugnar, hvarest råkoppor tillverkas af malm från Orijärvi grufvor; 2) T y k ö järnbruk, med 1 masugn och 1 knipsmedja, samt 3) K u s t o jernbruk, med 450 skeppund privilegieradt årligt stångjerns-smide, 1 stångjerns-hammare, och 1 stångjerns-härd.

3). U s k e l a socken, med K i r j a k k a l a jernbruk, hvilket har 805 skeppund privilegieradt stångjerns-smide, 1 stångjerns-hammare samt 2 stångjerns-härdar. På J u v a n k o s k i, är ett pappersbruk inrättadt.

2. P i i k i e H ä r a d.

4). Å b o (Aboa), på Finska Turku (förvrängdt af det Svenska t o r g ), 60° 27' och 4° 39' i öster om Upsala, en stapelstad, 41 mil postvägen från Stockholm, vid Aurajoki, som, 60 à 100 alnar bred, flyter genom staden, hvilken nästan på alla sidor är omgifven af höga berg och backar. Den är indelad i 5 qvarter, hvaraf 3 ligga på den sydöstra och 2 på den nordöstra sidan om strömmen; de förenas genom en trädbro. Åbo har 3 torg, Gamla och Ny-torget, samt Kyrkotorget, 102 gator och något öfver 1,100 hus; men blott en kyrka, Dom- eller St. Henriks-kyrkan, hvilken är 150 alnar lång, 63 1/2 aln. bred och 75 alnar hög, och hvarest gudstjensten hålles så väl på Svenska som Finska språket. Utom det nya universitets huset, vid domkyrkan, gifves det ännu åtskilliga andra ansenliga bygnader, hofrätts-huset, rådhuset, stadshuset, tullkammaren, ett packhus, o. s. v., alla samtligen belägna vid eller nära det stora torget; dessutom presidents och landhöfdinge residenserna, o. s. v. Åbo är säte för en landshöfding, en hofrätt, en biskop och ett universitet. Till sin inrättning liknar detta sidsta fullkomligen de Svenska. Lärare personalen är delad i fyra fakulteter, och sedan år 1811 har den T h e o l o g i s k a 4 professorer och 2 adjunkter; den J u r i d i s k a, 2 professorer och 2 adjunkter; den M e d i c i n s k a, 3 professorer och 4 adjunkter, samt den F i l o s o f i s k a, 11 professorer och 12 adjunkter. Dessutom kan i hvarje vetenskap antagas så många D o c e n t e r, som dertill, genom aflagde specimina, göra sig berättigade. Universitetets S p r å k- o c h E x e r c i t i e-M ä s t a re äro åtta. Antalet af de under läseterminerna närvarande studerande uppgår vanligen till mer än 400. Till deras understöd finnas åtskilliga både enskildta och offentliga stipendier, bland hvilka de sednare äro ganska betydliga. Studenterna indelas i vissa n a t i o n e r, af hvilka en hvar har en professor till inspektor: 1. Åbo (ifrån Abo stad och södra delen af Egentliga Finland*); 2. Borealiska (ifrån norra delen af det Egentliga Finland, samt Åland); 3. Satakunda (ifrån Satakunda eller Björneborgska området); 4. Tavastländska (från hela det gamla Tavastland); 5. Nyländska; 6. Wiborgska (ifrån Savolax och Karelen); 7. Österbottniska ; samt 8. Svenska nationen. Fordom blef universitetet talrikt besökt äfven af Svenskar; numera uppehålla sig flerstädes endast några få, vanligen dertill föranledde af enskildta omständigheter. År 1815 blef det nya Akademie huset färdigt, hvartill G u s t a f I V A d o l f och hans gemål sjelfva lade grundstenen, den 24 Juli 1802. Universitetet äger en liten botanisk trädgård; men nyligen är ett stort fält (den så kallade B i s k o p s-å k e r n ) inköpt, till anläggande af en sådan. Akademiens samlingar hafva, genom erhållna anslag af Ryska styrelsen samt privata personers gåfvor, blifvit ganska rika. Det natural-historiska museum och mynt-kabinettet hafva sålunda ansenligen förökat sig; och samlingen af fysiska instrumenter är högst betydlig. Dessutom har akademien erhållit ett astronomiskt observatorium, ett kemiskt laboratorium samt en anatomi sal, och för det närvarande är man sysselsatt med upphyggandet af hus för ett kliniskt institut. Universitets bibliotheket**), för hvilket man under sednaste åren gjort flera inköp, utgör numera omkring 40,000 band. På sätt det är öfligt i Sverige och Finland, erhåller bibliotheket ett exemplar af alla arbeten hvilka inom Ryska riket utkomma; och dessutom är en bytesförening (Tauschverein) ingången med universiteterna i Tyskland, om öfversändande af egentligen akademiska skrifter. Bibliothekets hela fond, i statsanslag och andra inkomster, uppgår till nära 5000 R:dr Sv. Banko. Den år 1801 aflidne professoren B i l l m a r k testamenterade till universitetet större delen af sin förmögenhet, öfver 20,000 Riksdr. Af räntorna utaf denna summa skola årligen 600 Riksdr. användas på bibliotheket, och 66 Riksdr. 32 sk. till understöd för den botaniska trädgården. Äfven P o r t h a n har under vissa vilkor testamenterat det sina förträffliga samlingar, isynnerhet för Finlands historia och geografi. - De öfriga läroanstalterna i Åbo, utom universitetet, äro en kathedral-skola, med 9 lärare, en navigations-skola, samt trenne i det föregående omnämnde lägre barnskolor.

Åbo stad har två boktryckerier, och derstädes utgifves för det närvarande tre dagblad: Å b o T i d n i n g a r***), de redan omtalade Turun Viikko Sanomat (Åbo Vecko-Underrättelser), samt Å b o U n d e r r ä t t e l s e r (sedan 1824).

*) Den fordna Australiska nationen är sammanslagen med den Aboensiska.
**) Om dess äldre öden, se: Porthan, H i s t o r i a b i b l i o t h e c a e A b o e n s i s. Abox, 1787. 4:o
***) Första årgången utkom redan år 1771 under titel: T i d n i n g a r u t g i f n e a f e t S ä l l s k a p i Å b o. Dessa fortsattes oafbrutet till 1778, då de för åtskilliga omständigheters skull upphörde. Från 1782-1785 gåfvos de ånyö, vid hvilket år de åter afstadnade, i följd af kongl. påbudet, att veckoskrifter blott med serskildt tillåtelse skulle få utgifvas. Prenumeranterne erhöllo de felande arken under titel: B l a n d a d e a f h a n d l i n g a r, s å s o m ett b i h a n g t i l l d e a f e t S ä l l s k a p i Å b o u t g i f n e T i d n i n g a r. År 1789 förskaffade sig förläggaren ett kongl. privilegium, och en fortsättning utkom under benämning: Å b o N y a T i d n i n g a r; men hvilka afstadnade med sagde år. Sedan 1791 hafva de utan afbrott blifvit utgifne, och benämndes först Å b o T i d n i n g a r, intill år 1800, då de erhöllo namn af Å b o T i d n i n g. Detta förändrades 1810 till Å b o A l l m ä n n a T i d n i n g, då denna blef landets officiella blad. Sedan denna rättighet, med år 1819, upphörde, återtogs, med 1820, den gamla benämningen Å b o T i d n i n g a r. Oktav-formatet förbyttes 1791 till qvart-format. För de äldre åren innehåller detta blad en skatt af vigtiga materialier, för Finlands historia och geografi. - Periodiska skrifter utgifne i Åbo, hafva för öfrigt varit: A u r a, Häft. 1, 2, tryckte 1817, 1818; M n e m o s y n e, fortsattes från 1819-1823, samt Å b o M o r g o n b l a d, från Januari-September, 1821. Det bristande arktalet ersattes genom: O s k y l d i g t I n g e n t i n g.

Inom Åbo finnas för öfrigt följande inrättningar. C o l l e g i u m-M e d i c u m, vilket har till ordförande en medicinæ professor, och dess fyra ledarmöter, utgöras af tvenne professorer ur medicinska samt tvenne ur filosofiska fakulteten. - Ett A c c o u c h e m e n t s H u s. - Ett L ä n e-L a z a r e t t. - En C e n t r a l-V a c c i n-D e p o t. - K o n t r o l l-V e r k e t. - Ett B i b e l-S ä l l s k a p. - F i n s k a H u s h å l l n i n g s-S ä l l s k a p e t; en förening hvilken ganska fördelaktigt verkat på landets odling och välmåga. Genom sin Förste Sekreterare utgifver det en periodisk skrift för ekonomi och tecknologi: Underrättelser från Kejserliga Finska Hushållnings-Sällskapet. Nämnde embetsman har i Åbo inrättat äfven en S p i n n- o c h V ä f s k o l a. - K o m m i t t e e r f ö r r e g l e r i n g e n a f K y r k o-Ä r e n d e r n a i F i n l a n d. Dessa äro fyra: 1) för P s a l m b o k e n, 2) för H a n d b o k e n, 3) för K y r k o- O r d n i n g e n och 4) för K a t e c h e s e n. Hvar och en har medlemmar från Finlands begge stift. - K o m m i s s i o n e n f ö r r e g l e r a n d e t a f d e n A k a d e m i s k a L a g s t i f t n i n g e n och A d m i n i s t r a t i o n e n, samt ett M u s i k a l i s k t S ä l l s k a p. Detta utgör en förening emellan enskildta musikälskare, ingången redan år 1789, hvilken åter blifvit förnyad.

År 1820 hade Åbo en folkmängd af 12,670 personer. Borgerskapet är indeladt i 3 klasser eller societeter: handelsmän, handtverkare och det så kallade Finska borgerskapet, af hvilket stadens 24 äldsta väljas. Åbo drifver en betydlig inhemsk och utländsk handel. Utskeppningen består af bräder, bjelkar, strömming, tjära, viktualier, gröfre lärfter, m. m. Staden äger ett stort antal större och mindre fartyg, genom hvilka de underhålla en liflig gemenskap, isynnerhet med Stockholm, samt äfven med några Tyska plaster. Förpassagerare emellan Sverige och Finland, har Åbo några ganska beqväma och snälseglande farkoster, kände under namnen sumpar eller paketter. Större skepp måste gå för ankar, vid Beckholmen, ungefär 1/2 mil i sydvest från staden; de smärre kunna segla ända upp till bron. Det finnas i Åbo 1 skeppsvarf, 2 tobaksfabriker, 1 sockerbruk, hvilket dock icke drifves för det närvarande, tvenne klädesfabriker (den ena inom staden, och den andra nära derintill), en buldans- och en strumpfabrik. De lägre folkklasserna tala Finska; köpmän och handtverkare deremot Svenska, dock med en egen dialekt.

Å b o s l o t t ligger vid Aurajokis utlopp i hafvet, på en landttunga, och är på 3 sidor omgifvit af vatten. Det är den äldsta fästning i landet, och har i anseende till bygnaderna under sednare tider åtskilliga gångor blifvit utvidgadt och förbättradt; men några murar eller vallar återstå der icke mera. Äfven de straxt utanför slottet år 1808 uppkastade jordbatterierna, hafva nedrasat. Slottet har en kyrka, och de öfriga rummen äro inrättade till garnisons rum, magasiner och fångrum. - K u p p i s eller St. Henriks- källa nära vid staden, anses för en af de bästa mineralbrunnar i Finland. Här finnes en inrättning till beredande af C a r l s b a d e r vatten.

5). M ö l l b y, ett pappersbruk i Kaxkerta kapell, under St. Karins eller Nummis socken.

3. M a s k u H ä r a d.

6). Ön R u n s a l a, 1/2 mil i vester från Åbo, är beväxt med ekar och hassel, och berömd för sitt behagliga läge.

7). N å d e n d a l, en liten sjöstad, 1 1/2 mil från Åbo. År 1400 grundades här af Brigitta-orden ett kloster, i hvars granskap en liten stad uppbygdes 1443. Den hade 1820 660 invånare, hvilka drifva någon handel med boskap, hästar och viktualier, äfvensom med strumpor, hvilka hufvudsakligen afsättas i Stockholm. Bredvid staden är en hälsobrunn, hvilken blir temligen talrikt besökt.

8). Uti Y l ä n e kapell under Pöyttis socken, är en klädesfabrik anlagd.

4. W i r m o H ä r a d.
5. W e h m o H ä r a d.

9). N y s t a d (Neostadium), en sjöstad, med frihet att handla på Östersjöhamnarne, 8 3/4 mil från Åbo, blef anlagd 1617 och har en god hamn. År 1820 räknades folkmängden till 1600 personer. De drifva handel med läkten (hvavar de årligen utföra flere hundra tolfter), trädkärl (hvaraf de afsätta mest bland alla Finska städer), lifsmedel och linneväf, på Sverige, Danmark och Tyskland. Äfven tillverkas der en myckenhet ylle och linnetyger, samt strumpor.

b. Björneborgs län, eller Satakunda.

6. N e d r e S a t a k u n d a H ä r a d.

10). R a u m o, 61° 7', 10 mil från Åbo har en god hamn och rättighet att drifva handel på Östersjön. År 1820 uppgåfvos invånarne till 1783 själar. Deras aktiva handel har i nyare tider mycket aftagit; hvaremot frakthandeln tilltagit. Allehanda trädvaror, läkten, bräder, och trädkärl utskeppas, till Sverige, isynnerhet Stockholm, äfven björkburk, ved och viktualier. Raumo har ett skeppsvarf. De fattigare invånarne lefva af landtbruk, af potates-plantering och af fiskfångst. Spetsknyppling är en allmän sysselsättning: de här förfärdigade spetsar sökas mycket, och vinna äfven utomlands bifall och afsättning. R a u m o blef af Konung Christoffer år 1441 försedt med privilegier. Under katholska tiden fanns här en mycket besökt och ryktbar skola, känd under namn af Collegium Raumense. - I sednare tider har hälsobrunnen derstädes blifvit mycket begagnad, samt försedd med en inrättning för tillverkande af C a r l s b a d e r vatten.

11). S ä k y l ä, 7 mil i öster från Raumo, har ett ansenligt qvarnstensbrott, hvarum invånarne i socken årligen utbryta och tillhugga öfver 100 qvarnstenar, hvilka afsättas icke blott i Finland och Sverige, utan äfven i Revel och Riga. De största här bearbetade stenar äro 1 aln tjocka och 2 1/2 aln i diameter.*)

*) Se Gadolin, O m S ä k y l ä q v a r n s t e n s b r o t t, Åbo 1801, 4:o.

12). B j ö r n e b o r g (Bioerneburgum l. Arctopolis), en välbelägen stapelstad, 13 mil från Åbo vid Kumo- elf, hvilken straxt nerom staden delar sig i flere grenar och derigenom på ett afstånd af halfannan mil bildar åtskilliga öar. Den hör till en af Finlands äldsta städer, och blef 1558 flyttad till sitt nuvarande ställe. Den 10 Juni 1801 afbrann hela staden; men har efter en bättre, något utvidgad plan blifvit åter uppbygd på den gamla platsen. År 1820 hade Björneborg en folkmängd af omkring 3170 personer. Den utländska handeln är icke obetydlig. Exporterna bestå i bräder, läkten, bjelkar, trädkärl, tjära och beck. Björneborg har ett skeppsvarf, några obetydliga fabriker, isynnerhet 2 tegelbruk, och ansenlig åkerjord. Hamnen R ä f s ö ligger 3 mil från staden, smärre fartyg kunna komma henne på 1 mil nära vid S a n d u d d e n, och de, som icke gå djupare än 6 fot, kunna lägga an vid bryggan.

13). I T o r s n ä s by af Ulfsby socken, 1/2 mil ifrån Björneborg, är ett glasbruk anlagdt.

14). F r e d r i k s f o r s, i Ulfsby socken, ett jernbruk med 1110 skeppund stångjerns-smide, 1 stångjerns-hammare, 2 stångjerns-härdar och 1 knipsmedja. Dessutom äro en indel af verken, efter en öfvergången vådeld, ännu icke uppbygde. Bruket är inköpt af Finska statskassan.

15). N o r r m a r k, äfven ett jernbruk i samma socken, med 500 skeppund privilegieradt stångjerns-smide, i stångjerns-hammare, 1 stångjerns-härd och 1 knipsmedja.

16). K a u t t u a jernbruk, uti Eura socken, har 1350 skeppunds privilegieradt stångjerns-smide, 2 stångjerns-hamrar, 3 stångjerns-härdar och 1 knipsmedja.

7. Ö f r e S a t a k u n d a n e d r e d e l s H ä r a d.
8. Ö f r e S a t a k u n d a ö f r e d e l s H ä r a d.

17). T a m m e r f o r s, på Finska Tammerkoski eller Tamperi, en landtstad, som grundades år 1779, 18 mil från Åbo, vid Tammerfors-elf mellan Nesi- och Pyhäjärwi-sjöar. År 1820 räknades invånarne till 956 personer. I Febr. håller här en stor marknad, hvilken besökes af handlande från flere Finska städer och af en stor mängd landtboer, som hitföra lin, hampa och alla sina öfriga produkter. - Genom en kejs. Kungörelse af den 1 Augusti 1821, erhöll Tammerfors fristads-rättigheter, hvarigenom så insom utländska manufakturister, fabrikanter och handtverkare af alla slag, lemnades tillåtelse att nedsätta sig derstädes, fria för allt skråtvång. Tillika förunnas dem företrädesrätt till obygde hustomter, ständig befrielse för sig och sina arbetare, hus, verkstäder, m. m. från alla utskylder till kronan af hvad namn de vara må, fri införsel af råämnen, maschinerier, m. m. samt oinskränkt tillåtelse att öfver allt försälja sina fabrikater.

18). H a t t a n p ä ä, i Messuby socken, ett pappersbruk.

19). Några sträckor af Satakunda höra under Tavastehus-län.

III.

Åland.

Kallas af Finnarn, Ahvenanmaa (abborrelandet) och består af en talrik grupp öar och skär, vid början af den Bottniska viken, från 59° 45' br. till 60° 40' och från 36° 40' - 39° l. från Ferrö. Den delen af Östersjön, som i söder omgifver dessa öar, behåller sitt namn; men den, som sträcker sig från Ögstenbåk till Lågskärsbåk, och skiljer Åland från Upland, kallas Å l a n d s h a f, hvilket från Signilsskär till Grislehamn utgör ungefär 5 mil. S k i f t e t, som i öster skiljer Åland från Finland och dess skärgård, är på de smalaste ställen i norr knapt 3/4 mil bredt, och i söder icke öfver halffemte mil. Sjelfva öarne skiljas från hvarannan genom tvenne bredare pass, Delet och Lappwesi. Åland består af mera än 80 bebodda öar; det egentliga Åland är den största, ungefär 3 1/2 mil lång och 3 mil bred och besitter ungefär 2/3:delar af folkmängden. De öfriga, betydligare öar äro L e m l a n d, L u m p a r l a n d, E k e r ö, de till F ö g l ö socken hörande holmar, K u m l i n g e, W å r d ö och B r ä n d ö. Hela Ålands areala innehåll kan utgöra ungefär 11 qvadrat-mil. Inga åar och strömmar finnas; men många små landtsjöar. Berg äro öfverallt; slätter sällsyntare: röd, groftärnig granit är den almänna bergarten. Landet gifver en pittoresk anblick. Klimatet har i sednare tider blifvit mildare, så att Ålands haf sällan tillfryser, hvilket förut alla vintrar plägade inträffa. Vid den Åländska kusten förmärker man ibland det under namn af Fata Morgana bekanta optiska phenomenet. Marken är ganska ojemn; i några socknar träffar man god lerjord, i andra deremot sand; öfverhufvud är jordmånen mycket stenbunden. Man sår råg, korn och ärter; hafra och hvete obetydligt. I allmänhet kan man räkna på 7:de kornet. På gödsel har den Åländska bonden icke brist. Ålands åkerbruk liknar i allmänhet mera det Svenska än Finska; likväl skördas säden med skävor, och torkas först i rior, innan den tröskas. På några få ställen brukar man svedje. Understundom skadas säden af insekter; af nattfrost lider man sällan. Öfverhufvud äro de flesta år goda, åtminstone medelmåttiga. Man planterar humla, kål, rötter, potates och äfven något lin. Fruktträd äro vid bondgårdarne sällsynta. Ängarne blifva vårdslösade, samt nästan helt och hållet öfverlemnade åt naturen; för öfrigt gifva de en temlig afkastning. Vanligen betar boskapen i skogarne, som bestå af gran, furu, björk och al. Alla öfriga trädslag äro sällsynta. Årligen utskeppas till Stockholm öfver 12,000 famnar ved. I Kumblinge socken finnes hassel i sådan mängd, att nötter utföras. Boskapsskötseln idkas med fördel: korna äro ganska små, och en del äfven utan horn. Den för sin godhet bekanta Ålands-osten tillverkas hufvudsakligen af några byar i Föglö socken, der osthandeln utgör en förmonlig näringsgren. Fårafveln är temligen ansenlig. Getter uppfödas af de flesta skärgårdsboer. Hästarne äro af medelmåttigt slag. Boskapssjukan är sällsynt. En hufvudnäring på Åland är fiske: indrägtigast är strömmingsfisket; årligen insaltas öfver 6000 tunnor. Stockholm förses till större delen med fisk från dessa öar. Skälfångsten lönar rikligen jägarens möda; dock kan man icke med säkerhet räkna derpå. Vid starka vintrar lyckas den allrabäst. Skälarne skjutas ofta vid öppet vatten i vikar, på klippor och stenar, eller dödas de med harpuner. Om vintern skjutas de på isen, när de krypa fram ur öppningarne. Årligen fångas omkring Åland en ansenlig mängd; dock taga äfven invånarne från Roslagen i Upland och från Österbotten del i denna fångst. Skäl-tran tillredes icke på Åland; bönderne finna det fördelaktigare att sälja specket otillredt. En myckenhet sjöfoglar skjutas äfven, och föras till Stockholm. Bland vilda djur finnas vargar i mängd och göra mycken skada. Elgar, hvilka fordom inhägnades på dessa öar och jagades af konungarne, äro alldeles utrotade. Kalk föryttras något. Skeppsfarten förskaffar invånarne en ansenlig vinst.

Samtlige invånarne utgjorde år 1820 öfver 12,700 personer. De äro af Svensk härkomst och tala det Svenska språket. De lefva väl; rent rågbröd, färsk och saltad fisk, smör, ost och kött, äro deras vanliga föda. Deras klädbonad är snygg; högtidskläderna bestå af kläde, siden- eller bomulstyg, hvarmed qvinnorna äro rikligen försedda. Deras hus äro rymliga och snygga. Folket är muntert, förståndigt, tjenstfärdigt, driftigt, och isynnerhet oförskräckta och skickliga sjömän. Man beskyller dem för en allt för stor process-sjuka. Vidskepelsen är nästan alldeles utrotad.

Åland innehåller 8 moderkyrkor och 7 kapell; S u n d s, med W å r d ö eller S u n d s s k ä r s kapell, S a l t v i k, F i n s t r ö m, med G e t h a kapell, H a m m a r l a n d, med E k e r ö kapell, J o m a l a, L e m l a n d, med L u m p a r l a n d s kap., K u m b l i n g e, med B r ä n d ö kap., samt F ö g l ö. De 6 första moderkyrkorna, hvilka tillika med G e t h a hänga tillsamman, kallas D e t f a s t a Å l a n d. Kapellerna W å rd ö, E k e r ö och L u m p a r l a n d skiljas endast genom smärre sund; men församlingarne K u m b l i n g e och F ö g l ö, med de dertill hörande kapeller, äro aflägsnare och mera spridda. - K a s t e l h o l m, på en landttunga vid östra sidan af det egentliga Åland, var förut ett slott, hvaraf nu blott ruiner äro öfriga; här är en kungsgård och ett postkontor. - D e g e r b y, i Föglö socken, är den sidsta Finska tullkammare åt denna sida. - Inom de Åländska skären äro flere goda hamnar, och vid ingången till de samma äro fyrbåkar uppresta; äfven äro ett stort antal lotsar här placerade, öfver hvilka en serskildt inspektor har uppsigten. Den vanliga vägen från Sverige till Finland går öfver Åland. På Ekerö var fordom en telegraf inrättad*).

*) F. W. Radloff. B e s k r i f n i n g ö f v e r Å l a n d. Åbo. 1795; 260 s. 8;0

Till sidans början.

Till innehållsförteckning.